Mental Istid
Nä, då kan det vara skönt att drömma sig bort en stund. Till värme, sol och STORA öl. Varför inte hänga med till Varazze på kusten väster om Genoa? ...här kommer del 16 i min Italienska historia:
***** ******** ********* *********** ********** ************
Jag och min svenske kollega ville komma bort från stan, bort från hetsig italiensk trafik och vindstilla gator i en stad som aldrig står still och som aldrig slutar väsnas. Vi längtade till stranden, till en kall öl i skuggan av ett parasoll, vi längtade till medelhavet. Så för tre veckor sen gjorde vi slag i saken och frågade om råd hos flera av våra italienska kollegor. Närmaste stället med sandstrand som fanns med på kartan i vår bok hette Varazze. Den lilla staden ligger 45 minuters tågresa från Genova som i sin tur ligger rakt söderut från Milano. Om man fortsätter på tåget från Varazze så hamnar man till slut i Monte carlo. På vägen passerar man då San Remo som kanske är bekant. Men så långt åkte aldrig vi. Vi började på centralstationen i Milano och köpte enkel biljett till Varazze. Det gick på runt 170 kr per person. Ett tågbyte och 2 timmar och 40 minuter senare så klev vi av tåget i Varazze. Folk vällde av från det välfyllda tåget och det gick en strid ström till stranden som sträckte sig längs med hela den lilla staden. Uppskattningsvis var väl stranden nån kilometer lång. Men vi hade ingenstans att sova för natten så vi började dagen med att strosa från hotell till hotell. Men överallt var det niente, no eller mi dispiace. Vi fick dock anvisningar om var turistbyrån låg så vi styrde våra badtofflor ditåt. Herren bakom disken bara skakade på huvudet när vi frågade om rum för natten men två samtal senare så hade vi varsitt rum på ett 3-stjärningt hotell för 250 kr stycket. Standarden på hotellet var väl inte direkt trestjärnigt. Kanske att hotellet hade bytt namn till 2 stjärnor och skrev ihop namnet med stjärnan som dom egentligen var värda. Typ: The hotel formerly known as The Inn. Inga tre stjärnor men så dåligt var det inte. En säng och en dusch och toalett på varje rum och det räckte mer än väl. Vi checkade hur som helst in och slängde av allt bagage i våra rum och gjorde oss klara för stranden. Det var precis vad jag hade önskat. Lugnt och skönt på en handduk. Vackra damer på armlängds avstånd och havets brus i öronen. Där blev vi liggande och många timmar senare så såg man var man hade smörjt in sig. Som vanligt... Att man aldrig lär sig.
Dagen efter spenderades under ett parasoll men det var lika skönt det. Vi hann också med att gå på den mysiga affärsgatan som gick rakt igenom stan och som var nästan lika lång som stranden. Det vimlade av skoaffärer och utbudet på vykort var det gamla vanliga. På söndagen fick vi också ett litet regnavbrott på en halvtimme så vi gick och skulle titta i affärerna istället. Det gick så där för det var lunchtid och det innebär att allt är stängt. Vi gjorde det enda rätta och satte oss på en restaurang som låg 25 meter från vattnet. Där satte vi oss under ett apelsinträd och beställde varsin öl. Servitören frågade piccolo o grande. Van vid svenska mått så sa jag rent reflexmässigt grande. 10 minuter senare kommer det in 2 glas på 1,5 liter var. Det tog en stund att trycka i sig dom där. Men vi hade ju inte direkt nån tid att passa.Det var tur att det inte var happy hour...
När hemresan började närma sig hade vi nästan inga kontanter kvar. Som tur var så hade vi köpt tågbiljetterna direkt på morgonen men vi var hungriga och bankomaterna fungerade inte. Givetvis tog dom inte kort på de mackställen som var öppna. Och klockan 18.00 skall ingen tro att restaurangerna var öppna. J-vla U-land. Vi skrapade ihop vad vi hade och fick ihop till en ynka pizzaslice som vi delade broderligt vid en fontän alldeles vid stranden. Det toppat med en banan, som vi hade kvar, gjorde att hungern minskade lika mycket som skillnaden var mellan ribban och Kajsa Bergqvist när hon gled över 2 meter (med darr på ribban). Vi knallade hur som helst till stationen och ställde oss och väntade på tåget. Det var det några till som gjorde. När tåget sen kom visade det sig att tåget hade kört runt i hela norra europa och samlat folk innan det beslöt sig för att komma till just vår station 20 minuter för sent. Men man skall inte klaga. Jag fick ett par kvadrat decimeter helt för mig själv och det är nyttigt att stå upp. 45 minuter senare var vi äntligen framme i Genoa och dom flesta hoppade av men nån riktig sittplats blev det inte. Men det fanns små utfällbara träpallar i korridorerna så vi behövde inte stå upp hela resan hem.
Förra helgen som var så trillade vi ut från hotellet vid 13.00-tiden på söndagen. Då visade det sig att 15 meter från hotellet låg upploppet på sista sträckan på Giro D’Italia. Det var musik och massa stånd uppbyggda med en massa oerhört begåvade tjejer i varje stånd. Vi frågade oss för och fick veta att dom inte skulle gå i mål förrän vid 17.00-tiden så vi hann ner på stan en sväng. När vi gick tillbaks så följde vi tävlingsbanan. Cyklisterna (de som var kvar efter alla razzior) åkte 10 varv i Milano innan dom spurtade in i mål. Lite kul att se faktiskt.
I skrivande stund så är det midsommar hemma i Svedala med allt vad det innebär. Själv får jag försöka stå ut med 25 – 30 grader och helgen framför mig med nya utmaningar. Jag har äntligen hittat en lägenhet här nere. Bellissimo! 35 kvadrat ungefär. En fräsch etta med en liten balkong som jag redan gillar trots att jag är höjdrädd. Men trots att lägenheten håller hög standard så är det läget som är det bästa. Det ligger sydväst om centrala Milano i Navigli-området. Navigli är känt för dess pubar och uteliv. Min nya adress är snart Lodovico il moro 159. Jag flyttar in om nån vecka tror jag.
Som avslutning får ni två citat.
Robbie Williams: - “Live the dream!”
Fun Lovin Criminals i deras låt ‘Big night out’: -”You got to have that love in this fucked up world”
estate/sommar
gelato/glass
balcone/ balkong
arancia/apelsin
appartamento/lägenhet
ombrellone/parasoll