Zellén zkriver

En passande beskrivning på Apocalypto, Mel Gibsons sensaste film. Nej, han är inte med själv. Den handlar om ett gäng maya-indianer och framför allt då en. Jaguar paw. Den var faktiskt rätt bra när den sjunkt in. Lite ovanligt format för en actionfilm med en sån gammal kultur. Inkaindianer och inte gängmedlemmar. Djungel istället för storstadsdjungel. Kanske inte en film att sitta och mysa med men en fantastiskt bra grabbfilm.

Det samma får jag säga om Smokin Aces. Nu var det storstadsdjungel, gangsters och mördare i en härlig blandning. Lite sjuk fast på ett bra sätt. Riktigt blodig men aldrig stötande. Värt att se tycker jag. En underliggande humor i alla twistade rollkaraktärer... se bara på de tre neonazistiska bröderna som levde upp till alla förutfattade meningar och lite till. Det enda jag inte gillade var att Andy "tar-sig-själv-för-på-stort-allvar-och-är-bara-seg" Garcia var med. Inte min favvis direkt...

det var länge sen ni fick någon återblick till Italien... jag ger er del 12.

*****       ********            **********                 **********                    '**********               ******               '******

Salve!

Jag ska erkänna direkt. Ingen tvekan om att jag är fast! Är ni också med i Anonyma shoppare eller har ni inte insett att ni faktiskt är beroende av att handla saker? Visst är det konstigt men jag är en obotlig shoppare som mest av allt älskar att göra dom där oväntade impulsköpen. Får ni också en känsla av misslyckande om ni kommer hem utan en eller flera kassar i händerna? Brukar det hända att du hänger med en kompis som skall handla en tröja men när dagen är slut så har kompisen inte hittat nånting medans du hittat ett par byxor, ett par urläckra dojjor och dessutom en skjorta med precis det mönstret som du alltid velat ha. Om ni inte visste det innan så vet ni nu hur det känns. Då förstår ni hur stora prövningar jag utsetts för varje dag. Det finns ett oändligt antal butiker och affärer överallt med oerhört fina kläder. Det är tur att jag inte är ute och handlar så ofta. Det är inte speciellt manligt att tillhöra den här skaran, jag vet, men man skall väl bejaka sina feminina sidor eller?! Lika väl som man skall bejaka barnet inom en. Det är ju inte för inte som man 27 år gammal bara älskar att dra på sig sina Rollerblades och dra iväg en repa. (Jag vet att det heter inlines men har man ett par Rollerblades så har man) När man dessutom har en helt ny stad att utforska så är man 10 år igen. 

Helgen var lugn eftersom jag hade en rejäl förkylning men jag orkade släpa mig ut och shoppa en stund när jag tröttnade på att ligga på hotellrummet. Det bar liksom emot när det var 20 grader ute. Så på med solbrillorna och plånboken i fickan så var jag redo. Jag visste inte vad jag skulle leta efter men det är ju inget större problem som ni har förstått av det jag skrivit hittills. Jag hade en vag aning om att jag ville köpa en skjorta som jag hade fått av päronen i födelsedagspresent. Så sagt och gjort jag började knalla corso Buenos Aires upp och ner. Denna gatan har jag skrivit om tidigare och är en känd affärsgata. Man skulle väl kunna beskriva den som min chef gjorde för några veckor sen. –”If you don’t find anything there, please tell me.......then it must be some kind of world record” En ganska talande beskrivning eller hur!!

Först var jag inte speciellt upplagd. Tung i huvudet och en rinnande näsa är ju aldrig kul och för en gångs skull tyckte jag det var jobbigt med solen. Men de flesta affärerna hade air condition så jag överlevde. Jag hade som sagt inget speciellt att ta sikte på och det är få butiksnamn man känner igen hemifrån. Så eftersom jag inte hade nån plan så gjorde jag som jag tror ungefär hälften av alla män skulle göra i den här situationen. Jag gick och letade efter sportbutiker och hittar man nåt annat på vägen till nästa sportbutik så är det en bonus. Jag antar att kvinnor funkar på samma sätt med den skillnaden att dom har bytt ut sportbutikerna mot skobutiker. I början gick det trögt och jag hittade inget jag ville ha. Konstigt. Så brukar det inte vara men så hade jag i och för sig inga höga ambitioner i början. Men sen råkade jag titta in i ett skyltfönster och så hade jag nån minut senare en påse i näven.....äntligen. Nu började jag känna igen mig igen. Den fjärde slipsen jag nånsin köpt var bärgad och jag behövde inte oroa mig för var jag skulle ha händerna längre. Nu kom jag upp i mitt normala shoppingtempo och 25 minuter senare hade jag även hittat en skjorta och en adidasoverall i en sportbutik (surprise surprise). Värt att notera är väl att alla inköp var i olika butiker och att jag hann med att prova overallen. Jag tror att jag har varit en sån där personlig köpare (personal shopper heter det va?) i mitt tidigare liv. Kanske är det nåt för mig även i det här livet. 

Ibland tror man nästan att dom skojar med en här nere. När jag kom in i butiken där jag köpte slipsen så började jag med att titta runt först. Då kommer en av dom anställda fram till mig och ställer sig en halvmeter ifrån mig rakt framför mig och bara står där och ler mot mig. Hon säger ingenting, ingen antydan till att erbjuda sin hjälp. Eftersom hon var oerhört vacker så bler jag riktigt osäker. Skall jag bjuda ut henne eller vad förväntar hon sig? Vet inte vad hon tänkte men jag sa till henna att jag var inte intresserad, jag var ju förkyld......Nej så illa var det naturligtvis inte. Men lite konstigt var det allt. 

När jag var inne på en av sportbutikerna kunde jag inte annat än att börja skratta. Jag gick där helt planlöst och några meter ifrån mig går en mamma och hennes dotter. Dottern var väl inte mer än 16 kanske men om det hade funnits ett draftingsystem för fruar så hade jag stått först i kön. Hon fick syn på mig och gjorde det klassiska misstaget att gå rätt in i en hylla medans hon tittade på mig. Hon gömde snabbt sitt ansikte i sina händer och försökte försvinna utan att synas. Nu vet ju inte jag om hon tittade på mig av den anledningen som jag hoppas på men roligt var det. Jag fick mig ett riktigt gott skratt.

Efter att ha tittat på lite tv i allmänhet och sporten i synnerhet så tänkte jag för mig själv efter att ha sett Roberto Baggio att det finns nog ingen spelare som har en fulare frisyr än honom. Hur kan en sån världsstjärna, som dessutom är italienare, se ut som en riktig tjeck a la 80-tal? Det är för mig helt oförståeligt. Jag tänkte därför helt spontant  göra en lista på dom fulaste fotbollsfrillorna för tillfället i brist på annat och egen frisyr.

1:a solklart alltså Baggio med en välansad frisyr sånär som på ett irriterande nacksvall i klass med Chris Waddle (om ni kommer ihåg honom).
2. David Seaman (Arsenal) Hans frisyrkarriär har verkligen gått baklänges. När han började lira för minst 20 år sen hade han en frisyr för nutiden. Men nu har han jobbat sig tillbaks till hästsvans och snart dyker han väl upp i 80-tals afro.
3. Tommasi i Roma. Ser ut som en kasserad sveriges radio mick från 70:talet och det är en bra dag.
4. Ivan Campo. Tommasi kopia. Samma friss, annat land (spanien och Real Madrid).
5. Vegard Heggen. Här har vi förutom micken även en begynnade moppemustasch som ger pluspoäng. Med sjukligt vit solbränna dessutom. Det räcker dock inte till mer än 5:e plats i år.

Utslagna:
Pavel Poborsky som verkligen levde upp till sitt tjeckiska arv fullt ut med sin hårdrocksfrilla a la Iron Maiden, men som utlandsproffs i några år inte stog ut med att bli hånad från sina lagkompisar längre och har (tyvärr) klippt sig. Platsar inte ens på topp 100 längre! 

Det är egentligen ingen större skillnad på Italien och Sverige. Här nere är mtv precis lika enformigt, det finns 1:ans och 3:ans spårvagn och så har jag sett 60:bussen här nere också. Folk pratar lika mycket i mobiltelefoner och bensinen kostar lika mycket. Det är lika tråkigt att diska här nere som det är hemma och att handla är om möjligt lite svårare eftersom matvarorna inte är eu-anpassade (på engelska). Men i stort sett så är det samma grej här nere. Fotbollen är densamma...host....och så är ju förståss utbudet av vinerna på systembo....förlåt mataffären stort. Folk har på sig samma kläder som vi har hemma. Fast det känns lite konstigt när jag tycker att det är varmt i shorts och badtofflor medans italienarna går omkring i jeans och skinnjacka. Dom tittar snett på mig och jag på dom. Båda tänker förmodligen: Hur kan han gå i dom där kläderna?? Storstan känns lika. För att ha så många invånare som Milano ändå har så känns den inte jättestor. Kanske att det är få höga byggnader gör att det känns lite som Götet ändå. Kollektivtrafiken håller väl tider lika bra ungefär. Mc Donald’s och Burger King finns överallt och bankerna har öppet lika lite. Typerna som vill synas finns det definitvit på båda ställena. Det hade jag inte tänkt på förrän jag var hemma senaste veckan och satt på avenyn och käkade. Då gled en efter en förbi i värsta solbrillorna och uppklädda till tusen. Fast det är klart, det är mer ”godkänt” här nere på nåt sett. Hemma känns det bara konstgjort och löjligt. 

Nu hade jag inte tänkt skriva lika tätt i fortsättningen. Det känns som man skriver om samma saker hela tiden. Så varannan vecka kan ni ju kasta ett öga på hemsidan för att få det senaste från mig in italia. Va bene! Så nästa krönika har milanderbyt varit och jag har gjort sista träningen innan bortamatcherna i Florens. Håll tummarna för att jag tar en plats!! 

Grazie e ci vediamo! (tack och vi hörs)

Italienska / svenska
salve - hej
occhiali da sole – solglasögon
vetrina – skyltfönster
ghiaccio-acconciatura – hockeyfrilla (Jag hittade inte hockeyfrilla i ordboken så jag slog upp ishockey och frisyr och satte ihop dom. Annars kan ni använda terrone som är italienarnas motsvarighet till raggare)
konstgjord - artificiale

Ci vediamo!