Helg igen!

Såg mitt lag spela ut Ale med 11 - 4. Vi satt några läktarproffs, och försökte tippa matchen. Det var två elitserietränare (inga namn) och jag som roade oss med att tippa utgången på denna oerhört spännande match. Den ena, vi kan kalla honom Divad, trodde på 5 - 0 till Pixbo. Den andre, vi kan kalla honom Anders, trodde 8 - 2 och själv tippade jag 11 - 4. No more comments!

Synd att Skoghall har Ale kvar bara, de kommer göra precis så många mål de behöver och några till i sista omgången. Kvalet kommer allt närmare...

har ingen skrivlust idag så jag bjuder på en Italienkrönika. Del 14 kommer här:

*******************************************************************************************************************

Jaha, då var det dags igen! Ett tag sen sist och livet här nere har inte ändrats så där jättemycket vilket innebär att det mesta är riktigt riktigt bra. Jag har varit på mitt första Milano-derby. Om man inte gillar fotboll efter en sån match så lär man aldrig göra det. Stämningen inne på arenan har byggts upp under veckan där derbyt har nämnts i alla tidningar där det ältats om vilka som skall spela och hur dagsformen är och om Schevchenko är ligans bäste målskytt eller om Vieri har rätt skor eller om Cesare Maldini äter Barilla eller Kungsörnen och om Frei i Inters mål egentligen tycker bättre om ’Oops i did it again’ med Brittney Spears än ’Genie in a bottle’ med Christina Aguilera. Allt har gåtts igenom in i minsta detalj. Det spelar ingen roll vilken kanal man tittade på. Derbyt nämndes i dom flesta program och visst, jag överdriver lite granna, men inte särskillt mycket faktiskt. Det var hysteriskt. Det hade varit ännu värre om dom fightats om ligasegern. Matchen var slutsåld flera dagar innan. Jag köpte dom sista tre plåtarna på tisdagen 5 dagar före avspark. Det var vad killen i kassan sa i alla fall. Gazzettan hade 10 helsidor om bara derbyt eller artiklar som handlade om Inter eller Milan. Sen var det några sidor till för resten av fotbollen och så naturligtvis lite formel 1, cykling och så några notiser med övrig sport. Dock inte ett enda ord om det så avlägsna hockeyVM:et.

På matchdagen var jag tyvärr lite sen. Med 30 minuter kvar till avsparken så stod jag och väntade på spårvagnen. På de första två vagnarna som passerade skulle inte ens Callista Flockhart kunna klämma in sig. Det var väl vad hajarna brukar kalla konservmat. På den tredje vagnen som dök upp gjorde jag plats genom att trycka mig in så gott det gick. Det var blandat med Milan och Inter supporters och lite spridda rop och hejarramsor kom då och då. Det diskuterades startuppställningar och spelsystem och alla bidrog till stämningen. Några stationer från San Siro hörde man ramsorna som steg upp mot Milanoskymningen ifrån den kokande stadion. Jag gick in så fort som det bara gick och letade efter min plats. Efter ett tag gav jag upp eftersom matchen blåstes igång och jag satte mig i trappan. Jag satt på ena kortsidan bakom Inters mål i första halvlek. På etaget över mig stog Milan-klacken och på andra sidan Inter-klacken. När Milan gjorde 1 – 0 visste jublet inga gränser på min sida arenan. Andra sidan såg ut som dom var på begravning. Det var nu som jag också insåg varför platserna jag satt på var dom sista som gick. Sikten var det inget som helst fel på. Jag satt 30 meter från målet och hade första parkett på Milans två första mål men nackdelen var att sitta direkt under klacken. Vid varje mål så tändes det nån slags facklor och askregnet höll väl på i två tre minuter. Med ett öga på planen och ett öga uppåt för att inte fatta eld satt jag och njöt av stämningen. Vid nåt mål blev det outhärdligt och hela sektionen där jag satt fick springa upp för läktaren några meter för att komma in under taket. Men det kunde man leva med. 6 – 0 till Milan och lyckan var total. Inter klacken halverades efter 0 – 4 och då var det nog 20 minuter kvar att spela. En inter-supporter lyckades till och med att springa in på planen och sprang över hela planen och skulle tala lite vett med bollen. Han fick ganska snabbt ett 20 tal poliser över sig. Först började poliserna leda honom mot där jag satt och mot milan-klacken. Inter-killen pekade finger åt Milan klacken och på 10 sekunder så hade dom två lägsta bänkraderna kommit på fötter och började springa mot staketet i hörnet där poliserna hade tänkt ta ut killen. När poliserna såg anstormningen så ändrade dom sig och ledde ut killen på andra kortsidan. Ett smart val tror jag. När jag kom ut från arenan så var stämningen elektrisk. San Siro är byggd så att det är en massa ramper runt om arenan för att folk ska kunna komma ut fort och lätt. Jag vände mig om när jag precis hade kommit ut och hela långsidan som består av 5 – 6 ramper på höjden var fyllda med folk som sjöng och ropade. Det var som en vägg på sådär 100 gånger 30 meter fylld med folk som sjöng. Oerhört mäktigt. Fans som njöt och fans som led. Jag gick förbi en liten kille som var ytterst nära att gråta. Han hade en interflagga över ryggen och hans pappa höll om honom och försökte trösta honom så gott det gick. Jag promenerade hemåt till hotellet och nästan hela vägen hem så tutade bilar och vespor och stämningen var helt fantastisk (för oss Milanfans).

Jag sitter och grämer mig för att jag inte kan åka hem och delta på Pixbos jubileumsfest. Jag vet att den kommer bli en riktig höjdare men man kan ju inte få allt. Jag för nöja mig med 25 grader och medelhavet inte allt för långt bort istället. 

Tyvärr så blev det ingen champions league final för mig heller. Jobbet satte stopp men det kanske var lika bra för en biljett hade nog varit ganska dyr. Jag fick nöja mig med att se stämningen på tv och höra dom förbaskade tyskarna tuta hela natten genom mitt fönster på hotellet. Finalen var en fröjd för oss hockeyfrillor-frälsta. Varje gång kameran zoomade in fansen så satt jag på helspänn för att få ta del av det tyska kulturarvet. Tyskland måste dessutom vara det mustaschtätaste landet i världen. Men det var förvånansvärt många som inte körde den klassiska hockeyfrillan/mustaschen. Kan det vara så att även Tyskland har amerikaniserats?!? Har reklamen slått igenom där också. Var skall detta sluta? Det är konstigt hur reklam och omgivning kan påverka. Satt och tänkte för mig själv....tänk om Patrik Andersson glider in på nästa landslagssamling med ett mustigt Guten tag! med champions league-medaljen om halsen och en kraftig snorbroms. Hade han blivit accepterad eller hade dom andra landslagskollegorna ringt Hysén i panik för att få lite tips om nåt practical joke man kunde köra?  Man undar ju...

Jag vill återkomma till det här med reklam. Alla dom som varje vinter orkar bry sig så mycket om HM-reklamen att dom bidrar till nästa års kampanj genom att ge HM en massa gratisreklam i tidningarna borde få några veckor här nere som nåt slags avvänjningskur. Fast det är klart, jag tror inte att en riktig kvinnosaks-person skulle överleva här nere. Den personen skulle få en hjärtattack efter första reklaminslaget. Här behöver det inte ens finnas en koppling mellan produkten och de obligatoriska nakna brudarna i reklamen. Det går att sälja resor, bilar, smör eller tidningar med nakna kvinnor. Det är ju underbart att se när man gör reklam för en yoghurt och bilden tas upp av en kvinna från naveln och upp till halsen, naken förståss. Hon håller en yoghurt i handen och det är en pil till magen som skall visa hur smal man blir med just den yoghurten. Det väsentligaste är alltså med i bild. Yoghurt....naken tjej. Enklare än så blir det inte. Jag hade köpt yoghurten direkt om jag bara nån gång kunde se vad den hette. Men yoghurten är ju långt ute till vänster i bildrutan....

I helgen som var så drog jag på mig FC Milanos matchtröja för första gången. Det var turnering i Lugano och vi hade tre gruppspelsmatcher mot schweiziska lag. Jag och min svenske kollega Anders blev upplockade på hotellet klockan 13.00. Sen hämtade vi upp några till och begav oss norrut med destination Lugano. Det är 7 – 8 mil ungefär och halvvägs så fick jag frågan om jag hade med mig passet. Det hade jag givetvis inte men som det visade sig så var gränsvakterna lika slöa som en överårig huskatt. Några mil in i Schweiz så kom vi fram till dalen där Lugano låg. Om ni inte har varit där så måste jag rekomendera ett besök. Staden som har uppskattningsvis ett par hundra tusen invånare är belägen runt en stor sjö som är inringad av höga berg och stan följer vattenkanten och slingrar sig upp längs bergsväggarna. Det är oerhört vackert med promenadstråk längs med vattnet. Sjön är välbesökt av segelbåtar och den lilla staden är oerhört gemytlig. Att stan sen har mer banker än hela Sverige är väl bara naturligt antar jag. Det är ju ändå Schweiz vi snackar om. Och visst, jag såg lite klockbutiker också. Vi anlände till hallen som låg en bit upp på en bergssida några minuter efter matchen skulle börja. Men det var inga problem. Hallen var kanske 25 meter lång och 10 meter bred. Man har 3 utespelare och en målvakt på banan. Sargen var ett riktigt hemmabygge och var väl 40 centimeter hög. Vi lirade första matchen vid 15.00 och sista efter 22.00 nån gång. Vi tog en pinne i sista matchen. Men det var inte det viktiga. 12 lag var med och spelade varav 2 var italienska. Båda kom från Milano dessutom. Av dom 10 Schweiziska lagen så hade minst 6 lag matchdräkter som var så där härligt självlysande. Är det nån slags taktik att försöka blända motståndarna eller? För inte kan dom väl tycka att det är snyggt? Efter vår sista match högg vi in på barbequen och sköljde ner med några öl. Inte helt fel faktiskt. Vi hann dessutom med att sätta oss på en glass bar som låg på ett litet mysigt torg. Stället stängde redan vid 01.00 så vi packade in oss i bilen och styrde hemåt. Jag ser redan fram emot nästa års turnering. Visste ni förresten att så sent som på 60-talet så satt det en skylt vid vägen när man åkte in i Lugano. På den stog det: Inga hundar eller Italienare tillåtna.

Italiano / Svedese 
baffo/mustasch
pubblicita/reklam
montagna/berg
confine/gräns
Svizzera/Schweiz

Kommentarer
Postat av: siriusklacken

låter rimligt med 11-4. besök gärna min blogg

2007-02-18 @ 08:29:03
Postat av: Zellén

...och var hittar man den bloggen då?

2007-02-19 @ 07:32:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback