fräcka fredag
...fast idag var den inte så fräck. Hade en medioker dag på jobbet och redan vid tretiden gick allt väldigt segt. Men jag lyckades få dagen att gå med lite jobb. Sen ringde evigt unge Anton och ville käka en bit. Så jag åkte och hämtade Las vegas och anslöt med Svanen på Paddington. Där satt vi och tjôtade innebandy bl. a. för ovanlighetens skull.
Innan vi hamnade på puben så var det huvud-knä-och-tå-knä-och-tå-hävningar. Inte första gången på danska vägen. Kan det bli tråkigare? Kändes ändå rätt ok när jag stack ut på en joggingtur och kunde trycka på rätt bra. Klarade till och med av lite ruscher i backe. Men det känns i foten nu...
Vi pratade höstdepressioner. Inte bara sport alltså... Men visst är det så, att vi är så dåliga på att hitta på saker. Det var den största skillnaden jag märkte när jag bodde i Italien. Jag brukar säga att svenskar lever livet från fredag eftermiddag till söndagkväll medans Italienarna lever livet hela veckan. Sen har de inte sex månaders solförmörkelse och vågrätt duggregn iofs och det spelar faktiskt en stor roll. Men visst är vi bra på att stänga ute världen på vardagar under hösten/vintern?
Vår koordinator, Thom, har skrivit ett nytt inlägg på hemsidan. Ödmjukt som vanligt... Här får ni det bästa från det:
"Att hemmamatchen skulle sluta med en komfortabel seger var inte svårt att gissa när Skoghalls IBK visade sig spela fantasilöst. Att de förlitar sig på sin supertrio med Edwertz i spetsen syntes tydligt och gjorde laget lättläst. Långa bollar på Edwertz var det som gällde allt som ofta och då kan det bara sluta på ett sätt mot ett lag som oss. Skoghall blev ordentligt utrullade ett antal gånger och kunde bara se på när bollen retfullt enkelt slogs in bakom en överspelad målvakt."
Jag hoppar till nåt helt annat istället... jag tänkte beskriva mitt drömjobb för er. Jag har länge sagt att det bästa jobb man kan ha är att jobba med casting till nån dokusåpa. Tänk er själva. Där sitter du och får in tusentals ansökningar. De som faktiskt syns i bild bevisar vilken begåvningsreserv vi sitter på här i Sverige. Ta ut några hormonstinna alfahannar med kommunikationsproblem och med brist på självdistans och blanda upp det med några härligt naiva, nyopererade blondiner och du kan bara inte misslyckas. Om du sen kan övertyga dina producenter att det nog är en bra idé att låta deltagarna få lite alkohol nån gång i veckan, ja då är break-even för såpan nådd nån gång mitt i hångelmaratonet i andra programmet. Snart känner jag mig ovanlig som inte går igång på överdimensionerade sillisar.
Den där bildlänken fick mig att tänka på ett skämt som en tjejkompis drog för mig idag. Vad säger jultomten när han ser tre blondiner? Ho ho ho.
Känns som det här inlägget blev lite splittrat. Hjärnan är inte riktigt med... det är ju ändå fredag.
Innan vi hamnade på puben så var det huvud-knä-och-tå-knä-och-tå-hävningar. Inte första gången på danska vägen. Kan det bli tråkigare? Kändes ändå rätt ok när jag stack ut på en joggingtur och kunde trycka på rätt bra. Klarade till och med av lite ruscher i backe. Men det känns i foten nu...
Vi pratade höstdepressioner. Inte bara sport alltså... Men visst är det så, att vi är så dåliga på att hitta på saker. Det var den största skillnaden jag märkte när jag bodde i Italien. Jag brukar säga att svenskar lever livet från fredag eftermiddag till söndagkväll medans Italienarna lever livet hela veckan. Sen har de inte sex månaders solförmörkelse och vågrätt duggregn iofs och det spelar faktiskt en stor roll. Men visst är vi bra på att stänga ute världen på vardagar under hösten/vintern?
Vår koordinator, Thom, har skrivit ett nytt inlägg på hemsidan. Ödmjukt som vanligt... Här får ni det bästa från det:
"Att hemmamatchen skulle sluta med en komfortabel seger var inte svårt att gissa när Skoghalls IBK visade sig spela fantasilöst. Att de förlitar sig på sin supertrio med Edwertz i spetsen syntes tydligt och gjorde laget lättläst. Långa bollar på Edwertz var det som gällde allt som ofta och då kan det bara sluta på ett sätt mot ett lag som oss. Skoghall blev ordentligt utrullade ett antal gånger och kunde bara se på när bollen retfullt enkelt slogs in bakom en överspelad målvakt."
Jag hoppar till nåt helt annat istället... jag tänkte beskriva mitt drömjobb för er. Jag har länge sagt att det bästa jobb man kan ha är att jobba med casting till nån dokusåpa. Tänk er själva. Där sitter du och får in tusentals ansökningar. De som faktiskt syns i bild bevisar vilken begåvningsreserv vi sitter på här i Sverige. Ta ut några hormonstinna alfahannar med kommunikationsproblem och med brist på självdistans och blanda upp det med några härligt naiva, nyopererade blondiner och du kan bara inte misslyckas. Om du sen kan övertyga dina producenter att det nog är en bra idé att låta deltagarna få lite alkohol nån gång i veckan, ja då är break-even för såpan nådd nån gång mitt i hångelmaratonet i andra programmet. Snart känner jag mig ovanlig som inte går igång på överdimensionerade sillisar.
Den där bildlänken fick mig att tänka på ett skämt som en tjejkompis drog för mig idag. Vad säger jultomten när han ser tre blondiner? Ho ho ho.
Känns som det här inlägget blev lite splittrat. Hjärnan är inte riktigt med... det är ju ändå fredag.
Kommentarer
Trackback