Vi spelar för anständigt!

Orden kommer från en lagkompis under gårdagens match. En match som vi vann men som jag helst vill glömma. Ni kan läsa reffet själva... Jag skrev det igår vid femtiden på natten, så om det är lite osammanhängande så får jag skylla på det.

Igår sket jag i det blå skåpet. Jag nallade godis ur ett barns godispåse, jag la nycklarna på bordet och gick under en stege. Några säger att jag hädade men för att tala klarspråk så gick jag på Deep. Jag började dagen med 10 Ave Maria och bad om förlåtelse! Som vanligt så ville alla till Depp utan jag men jag böjde mig för majoriteten och hängde på Playern, golfarn och två lärarinnor.

Jag fick en av lärarinnorna att lova att prata med mig under kvällen, då jag var livrädd att dras in på schlagergolvet och antastas av nån överförfriskad gammeltacka. Jag höll mig på behörigt avstånd hela natten och satt och pratade med den trevliga tjejen hela kvällen. Skön donna.

När jag vaknade idag så hade jag ett värkande högerknä. I andra bytet igår så smällde jag på i en närkamp och drog knät i skarven på sargen. Ett litet jack gjorde inte så mycket men knät gjorde rätt ont. I bytet innan (det första helt logiskt) så fick jag en motståndares knä med full fart rätt in i vänstervaden. Den vadkakan gör sig oxå påmind så idag är jag inte rörligast. Jag konstaterade i mitt ref att jag har aldrig varit så besviken på en vinst. Jag är inte besviken på laget utan helt och hållet min egen prestation. Jag tyckte att första perioden gick ok, andra var ett lågvattenmärke. Jag gav bort bollar, krånglade till det och var allmänt frustrerad för att vi inte fick till uppspel och spel i största allmänhet. Hade jag varit tränare hade jag plockat av mig själv. Sen blev det en hel del utvisningar i matchens andra hälft och då blir det inte många sekunder på banan för tredjelinan. Tre byten i sista perioden kan jag inte säga så mycket om. Jag rörde väl bollen säkert 4 - 5 gånger. Så jag hann inte ställa till det så mycket. Fy fan vad det suger att lira på tre kedjor när det blir utvisningar.

Igår när jag satt och pratade med lärarinnan så satte sig en kille bredvid oss i soffan. Han frågade om det var ok att sätta sig där och jag sa naturligtvis ja. Det gick en stund och så knackade killen mig på axeln och presenterade sig och frågade om jag kunde passa hans flickväns väska medans han gick på toa. Visst, inga problem sa jag och la väskan under armen. Han blev jätteglad och pös iväg. Senare kom hans tjej och tog hand om sin väska och när killen kom tillbaks satte han sig igen. Om han hade kunnat krama mig så hade han gjort det men killen var lite för ostadig för det. Ändå lyckades han vända sig över till lärarinnan och säga nåt i stil med: -"Jag vet inte vad ni har för förhållande till varandra... men om jag vore du skulle jag köpa aktier i den här" samtidigt som han pekade på mig. Han la ut en utläggning på nån minut om vilken toppenkille jag var. Jag satt med hakan i knät och kunde knappt hålla mig för garv. Jag var tydligen nån slags vardagshjälte i hans ögon. Vad säger man? Jag har ju redan investerat alla mina pengar i aktier i den där... så jag kunde ju bara hålla med! ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback